Har varit och hälsat på min mamma.
Hon har blivit gammal, bokstavligen har ålderdom börjat kröka hennes kropp.
Allt går långsammare,
Hon löser inte korsord längre, somnar framför TVn då vi ser på film.
Det är smärtsamt att se en nära åldras. Vill ha kvar allt som det var förut.
Står maktlös inför förändringen...
Vi träffas som mest två gånger per år. Ändå kommer saknaden bli stor efter henne.
Inget i vardagen kommer att förändras den dagen hon inte finns mer, ändå känns det som inget kommer att bli sig likt.
Den där känlsan av att komma hem.
Känslan fyller mig på en gång då ytterdörren går upp. Hemma. Det är hemma fast hon bara bott där i 10 år. Jag växte upp på en helt annan plats, men hemma är där föräldrarna finns!
Det är rökigt och dåligt städat under flera år i hennes hus, ändå så finns det ett stort mys då jag ligger i den slitna soffan. Hör ljud som är så väldigt bekanta, dofter.
Går det någonsin att finna den känslan nån annnanstans?
Har det sista året börjat känna nånting som liknar "hemma känslan" i mitt eget hem men den har varit svår att få med i inredningen.
Mina barn kommer att ha en hemma känsla, så fort dom träffar mig (hoppas jag)
Det känns väldigt viktigt att ge dom en riktig go, mysig hemma känsla.
När jag for från mamma, fanns det en svart tanke i mitt huvud, det är kanske sista gången som jag knackar på denna ytterdörr och mamma kommer och öppnar....
Det blir som ett barns sorg inom mig.
