Fritt från krav. Varje minut känns som något tryggt varmt och omsorgsfullt som omsluter mig.
Här vill jag stanna, i den här känslan.
Så känns det nog för det där lilla varma trygga spädbarnet som sover och snusar i gosefilten. Vi har nog alla ägt den känslan nån gång i våra liv. Vad var det som gjorde att vi glömde den??
Kanske inte så viktigt att hitta varför, utan att helt enkelt hitta tillbaka dit.
En prisma i fönstret som sakta rör sig, kastar regnbågens färger på väggarna påminner mig om den där sköna känslan.
Ett ljus som skiftar i olika färger, som ena stunden är strax ovanför mitt huvud och sen svävar till en annan plats i rummet. Om jag stannar upp och låter mig se ljuset känns allt så enkelt och självklart, svårare än så var det inte.
Ett ljus lyser på bordet på framför mig, ljuslågan lever, spelar med skuggorna på bordet.
Det enda jag behöver göra är att se, se med hjärtat.
