Hur var det nu igen????

Det som blir tydligt nu när det är mycket att hålla reda på, är att jag inte riktigt fixar det här med att planera, lägga på minnet. Jag kan tycka att jag minns och har koll, så plötsligt blir det blankt i skallen, hur var det nu igen?? och så är det bara att börja om från början. Jag blir så förb......
Som tur är har jag vänner som varit i de utbrändas värld och symtomen är solklara.... det här är en sån sak som hänger med efteråt, det sägs kanske för gott........
Jag vill inte acceptera för gott utan tror ännu att förhållar man sig på rätt sätt ska det funka!!!!
Om man är absolut närvarande, med alla sinnen så bildas det ett minne byggt på syn, hörsel, tanke m.m och då kommer man ihåg. Det gäller bara att vara helt närvarande!!!

Ambition

Vad är ambition?
Det kan vara att man sett något vackert och vill göra en likadan, då blir ambitionen att göra saken så lik som möjligt. Vad händer då?
Risken kan vara att det blir så styrt och att slutresultat känns misslyckat för att det inte blev precis som min ambition var att den skulle bli. Är det lika med misslyckat eller att det inte blev vackert??

Igår släppte jag och en god vän på ambitionen och det blev så himla perfekt.... inte alls som vi tänkt eller ville att det skulle se ut, det fick växa fram av sig självt och då blev det perfekt.....

Ingen människa är precis lik en annan människa det är kanske det som ÄR det perfekta.
Tänk om allt kunde få bli som det blir, att ha ambitionen att det blir som det blir!

Titlar

Plast, bonus, extra, låtsas, plus, ............ vad mer kan man heta om man blir en sån där mormor fast man inte är mormor på riktigt???
...... jag hoppas på att kunna få vara en bonus, plus person i den lilles liv!! En positiv figur helt enkelt i nån annans liv!!!

Drömmar

Vad drömde jag om i tonåren??
Jag vet flera drömmar, en del håller jag fast i än och en del blev liksom kvarlämnade i nåt dike utmed livets väg.
Idag har plockat upp en av de där drömmarna jag tappade.....
Fantastiskt vad kraftfull, full av liv och så intensiv den drömmen är.......
och jag visste knappt att jag hade den kvar....

Helst vill jag skutta vägen fram!!!! sjunga och slå kullerbytter av glädje!!

Vill förstå

Ibland känns allt så svårt att förstå, vad är livet för nåt? Vad är meningen? Vad ska vi göra med den korta, utmätta tid vi har här??

Vi strävar och kämpar, men mot vad? Inget av det vi förvärvar i vårt liv kan vi ta med oss vidare, förutom kanske en och annan lärdom.

Ett liv som rycks bort innan det knappt har börjat. Vad är meningen?
Idag har två ungdomar i 20-års åldern omkommit i en frontalkrock.
Föräldrar, vänner så många som berörs, och vi, som inte vet vilka det är, alla berörs vi. En enkel, banal biltur som så många andra...... just denna gång blev det helt annorlunda.

Livet finns just precis här och nu, inget annat.......
Vad ska man då göra med denna tidsrymd?
Uppskatta varandra, och vara rädda om varandra känns just nu som nåt jag vill fylla tiden med!!

Att bryta ihop

Innan man bryter ihop, har ofta tankar och ens liv spretat åt alla håll, man försöker vara på alla ställen samtidigt.

Plötsligt går det inte längre, det bli en sammanbrytning.

Man bryter ihop, man samlas igen!

Det är ju ett fantastiskt sätt att tackla problemen på egentligen, en bra utgångspunkt, att vara samlad igen!

Förväntningar

Jag fick höra denna berättelse för några dagar sen.

"En mycket gudfruktig gammal man var ute i sin lilla eka på sjön.
Plötsligt blåser det upp till storm, båten kantrar och sjunker till botten.
Mannen som inte kan simma trampar vatten utan oro, han vet att Gud kommer för att rädda honom.
Medans han väntar kommer en större båt förbi och vill hjälpa honom.
Den gamle mannen vägrar dock, han behöver ingen hjälp av dom.
Båten försvinner, och mannen trampar på och kämpar för att hålla sig flytande.
Ytterligare en båt kommer förbi, även denna gång nekar mannen till hjälp.
En tredje båt kommer förbi men samma sak igen. Den gamle mannen vill vänta tills Gud kommer för att hjälpa honom.
Till slut orkar inte den gamle utan drunknar.
Då han kommer till himlen blir Gud fader förvånad och utbrister;
"Men inte skulle du komma nu?? Jag har ju skickat tre båtar som skulle rädda dig!!""

Förväntan kan nog göra oss blinda ibland, för det som verkligen finns omkring oss!!

Sista sommaren

Det känns inte kul att tänka att det här är sista sommaren, sista sommaren då jag kan ta ut föräldrapenning och vara ledig några veckor till med barna. Det känns skönt att dom har fått ha vara lediga hela sommaren. Vi har fått vara tillsammans, göra saker, göra ingenting, fått leva oavbrutet med varandra.

Första veckan på lovet var konfliktfullt, men sen har vi hittat en skön lunk, både vuxen och stor har kunnat varva ner.

Jag känner bara att åren vi har tillsammans är få, barn växer upp snabbt, snart vill dom inte spela spel, se en film tillsammans, fara ut och fiska.....

Vill ta vara på all tid med dom!!

Jag känner mig frustrerad på tanken att inte kunna styra min samvaro med barnen mer. Det känns som om jobb, skola, styr oss nästan helt ibland.

Sentimental nostalgi.......?

Förra veckan var det sommar, varmt, barnen badade, vi solade på bryggan.
Men nu, det känns så länge sen och sommaren verkar ha lämnat oss??
Saknar nu denna lilla varelse som ju trots allt symboliserar nånting härligt; värme, ljus och grönska. (När hon käkat klart var hon så tung att hon knappt orkade lyfta)


Konst kan göras av vad som helst. Konstnären heter Meja, som efter fotograferingen åt upp allt!!

Vi har plockat blåbär, några hamnade i detta glas med bubbelvatten!

Tid

Tänk när saker och ting fick ta den tid det tar...... undrar hur det var att leva då?
Dom gräver och grejar på Storgatan, träffar på stora stenar och andra problem. Dom ska vara klara till hösten men tänk om det egentligen behövs mer tid?
Stress.......
Vem är det som bestämmer hur lång tid saker och ting får ta?
Att göra så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt....... är det möjligt? Är det vettigt?

Tänk när bilarna gick som snabbast 30 km/h eller då hästens galopp var det snabbaste som fanns.....
Undrar hur det var att resa då?

Att komma fram då man är framme..........
Att göra något klart då det är klart.......
Att få ha sin egen takt, att ha sitt eget tidsmått........

Funderingar kring ordet plikt

Sitter och ser ut över vatten och just bara njuter av livet.
Vi har fått låna en stuga nån mil utanför Arvidsjaur, med bastu, egen brygga.
Igår hoppade vi i det majvarma vattnet och vi var snabbt upp igen!!
Vi är ute och springer, behandlar varandra och pratar massor med varandra om oss själva, livet och allt annat.....
Visst är det så här livet skulle vara egentligen..... Hur jag än försöker se saker och ting på ett förnuftigt sätt så är det här som känns riktigt, äkta. Jag känner ju att jag lever..... Att jag mår bra, då måste det väl var rätt!?
Jag hör hur nån pockar på och ett visst ord vill tränga sig på; Du är lat...... Latmans fasoner....!
Du är arbetsskygg det är det som är felet.
Nä, bit ihop och gör din......PLIKT!!! …........................
Du måste hjälpa till, tänk om alla bara satt och svävade bort i en massa tankar och känslor då skulle det inte bli mycket gjort!!
Var har vi lärt det sättet att tänka på? Att se på livet som något som är fullt av plikter?
Tänk om alla dessa tanka är inplanterade i oss av andra människor som i sin tur lärt sig att så ska det vara. Tänk om den livsfilosofin har sina rötter i ett samhälle där en stor del av mänskligheten skulle tjäna den mindre delen människor som ansågs mäktiga, rika och vara de som styr?
Dom maktlösa hade bara rätt att existera om det gjorde rätt för sig, sin PLIKT!!!!
Tänk om det är det som lever kvar i vårat samhälle!?
Jag fann en gammal enkrona från den förra kungens tid. På baksidan står det ”Plikten framförallt”
Vad betyder det, vilken plikt? Inför vem? I vilket sammanhang? Inför mig själv som individ?
Inför samhället?
Nu har vi en ny kung och på hans enkronor står det ”För Sverige i tiden”.........
Nu är det majtid iallafall och min plikt just nu måste vara att bara njuta av det jag faktiskt har
LIVET!!!!

Glömska

Vad är det vi glömmer och vad kommer vi ihåg? Vem, vad i oss väljer vad vi ska minnas?

Ett minne fyller kroppen med sån glädje men kan också riva om i vårt inre, så allt känns att gå sönder......

Minnen kan läka eller söndra.

Vad är det vi glömmer?

Vilka händelser läggs i ett väl stängt arkiv?

Varför var dom inte värda att minnas?

Jag skulle vilja glömma minnena och få minnas det jag glömt.....

Kärlek

Vad är kärlek?
Idag när jag var ute och gled fram på löparskidorna såg jag en scen framför mig.
Titanic som håller på att sjunka, hon sitter i en livbåt och han står kvar vid relingen.
Han kommer att gå under med båten, hon kommer att bli räddad.
Jag vet precis vad jag skulle göra om min älskade stod vid relingen och jag satt i livbåten.
Jag skulle göra allt för att komma tillbaka till Titanic, för att få vara med den jag älskar. Räddningen känns inte lika viktig.
Är det "riktig" kärlek??

Sorg

Vad är sorg?

Hm, det kan vara en sorts smärtsam besvikelse.

Besvikelse?

Besviken blir man då man haft förväntningar, och det inte blev såsom man önskat sig.

Hm, om man inte har förväntningar, då blir man inte besviken, kan det bli färre sorger i livet då?