Funderingar kring ordet plikt

Sitter och ser ut över vatten och just bara njuter av livet.
Vi har fått låna en stuga nån mil utanför Arvidsjaur, med bastu, egen brygga.
Igår hoppade vi i det majvarma vattnet och vi var snabbt upp igen!!
Vi är ute och springer, behandlar varandra och pratar massor med varandra om oss själva, livet och allt annat.....
Visst är det så här livet skulle vara egentligen..... Hur jag än försöker se saker och ting på ett förnuftigt sätt så är det här som känns riktigt, äkta. Jag känner ju att jag lever..... Att jag mår bra, då måste det väl var rätt!?
Jag hör hur nån pockar på och ett visst ord vill tränga sig på; Du är lat...... Latmans fasoner....!
Du är arbetsskygg det är det som är felet.
Nä, bit ihop och gör din......PLIKT!!! …........................
Du måste hjälpa till, tänk om alla bara satt och svävade bort i en massa tankar och känslor då skulle det inte bli mycket gjort!!
Var har vi lärt det sättet att tänka på? Att se på livet som något som är fullt av plikter?
Tänk om alla dessa tanka är inplanterade i oss av andra människor som i sin tur lärt sig att så ska det vara. Tänk om den livsfilosofin har sina rötter i ett samhälle där en stor del av mänskligheten skulle tjäna den mindre delen människor som ansågs mäktiga, rika och vara de som styr?
Dom maktlösa hade bara rätt att existera om det gjorde rätt för sig, sin PLIKT!!!!
Tänk om det är det som lever kvar i vårat samhälle!?
Jag fann en gammal enkrona från den förra kungens tid. På baksidan står det ”Plikten framförallt”
Vad betyder det, vilken plikt? Inför vem? I vilket sammanhang? Inför mig själv som individ?
Inför samhället?
Nu har vi en ny kung och på hans enkronor står det ”För Sverige i tiden”.........
Nu är det majtid iallafall och min plikt just nu måste vara att bara njuta av det jag faktiskt har
LIVET!!!!