blåbär

Blommor

För fyra år sen grävde jag upp alla vackra blommor och buskar runt det nyköpta huset, det skulle dräneras om. Det var smärtsamt att förstöra alla rabatter som den förre husägaren med omsorg vårdat i många år. Allt hamnade i potatislandet bakom huset. Där har de sen blivit kvarlämnade och emellanåt glömda.

Idag har en del fått komma fram igen! Det var underbart att få sätta tillbaka blommorna i en rabatt (har ingen aning om vad det är för nåt men dom är vackra, bild kommer senare!)
Det känns också som en symbolisk handling, att ställa saker och ting tillrätta, att växter och buskar kommer i ny näringsrik mylla för att kunna blomstra riktigt igen!!

I rörelse

"Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd-
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr."

Karin Boye, från diktsamlingen "Härdarna"

Sista sommaren

Det känns inte kul att tänka att det här är sista sommaren, sista sommaren då jag kan ta ut föräldrapenning och vara ledig några veckor till med barna. Det känns skönt att dom har fått ha vara lediga hela sommaren. Vi har fått vara tillsammans, göra saker, göra ingenting, fått leva oavbrutet med varandra.

Första veckan på lovet var konfliktfullt, men sen har vi hittat en skön lunk, både vuxen och stor har kunnat varva ner.

Jag känner bara att åren vi har tillsammans är få, barn växer upp snabbt, snart vill dom inte spela spel, se en film tillsammans, fara ut och fiska.....

Vill ta vara på all tid med dom!!

Jag känner mig frustrerad på tanken att inte kunna styra min samvaro med barnen mer. Det känns som om jobb, skola, styr oss nästan helt ibland.

Sentimental nostalgi.......?

Förra veckan var det sommar, varmt, barnen badade, vi solade på bryggan.
Men nu, det känns så länge sen och sommaren verkar ha lämnat oss??
Saknar nu denna lilla varelse som ju trots allt symboliserar nånting härligt; värme, ljus och grönska. (När hon käkat klart var hon så tung att hon knappt orkade lyfta)


Konst kan göras av vad som helst. Konstnären heter Meja, som efter fotograferingen åt upp allt!!

Vi har plockat blåbär, några hamnade i detta glas med bubbelvatten!

Ett ögonblick!!!

Plötsligt sprakade världen i dom här färgena, för en kort stund. Inget fejk, naturen är vackrast som den är!!! Det gäller bara att ha tid att se!!!!

Gallejaur

Idag kom vi till en fantastisk plats; Gallejaur. Här bodde tre systrar och drev jordbruk på gammalt vis. Det finns en film om dom. Här finns allt bevarat, räfsor av trä, liar, slipstenar....

Man kunde fika i detta hus, i det stora köket, kaffe och hallonsoda och en god kaka. Allt är lämnat som det var, med fotografier på systrarna. En självspelande tramporgel fanns där också!

Ett underbart ställe, vilsamt och stilla. Gamla träd sprider en sån kraft och trygghet. Synd att man så sällan träffar på gamla träd.

Den här gården är full med kunskap om hur man kan leva utan ström och en välfylld Ica butik, kunskap som vi kanske behöver en dag... vem vet.

stairway to heaven

LIVSKRAFT